Epilepsi

Reviderat 2024-01-01. Texten omformulerad. Tillägg att vissa patienter kan ha kontakt för medicinering på vårdcentral med neurologmottagningen tillgänglig på konsultbasis. De vanligaste läkemedlen nämns.

Med epilepsi avses ett tillstånd med ökad benägenhet att utveckla epileptiska anfall. Det finns en stor variation av epileptiska anfallstyper, dock är anfallen hos den enskilde patienten i regel av samma karaktär och utseende. Bakgrundsinformation om diagnoskriterier finns beskriven på  den internationella föreningen mot epilepsis hemsida  (www.ilae.org). Diagnosen skall ställas av neurolog eller i samarbete med neurolog.

Behandlingen initieras och följs upp på neurologmottagningen. För vissa patienter i den äldre patientgruppen med många sjukdomar och läkemedel samt för patienter med väldigt bra anfallskontroll kan det vara mer ändamålsenligt att ha sin kontakt för medicineringen på vårdcentralen med neurologmottagningen tillgänglig på konsultbasis.

Vanliga läkemedel mot epilepsi är levetiracetam (tablett, lösning, i.v.), lamotrigin (tbl, vissa är vattenlösliga, s.k. dispergerbara), lacosamid (tbl, lösning, i.v.), topiramat (tbl), valproat (tabl, lösning, i.v.), karbamazepin (tbl.), m.fl. Under pågående anfall ges i regel ett snabb verkande bensodiazepin, t.ex. midazolam (Buccolam 10 mg), diazepam (Stesolid 5-10 mg i.v. eller rektal).