Primär hypotyreos

Reviderat 2024-01-01. Omarbetad text, förtydligande kring dosering och förmånsstatus.

Primär hypotyreos hos vuxna handläggs i allmänhet inom primärvården. Den enda validerade metoden för att kontrollera tyreoideafunktion är blodprov som mäter S-TSH och fritt T4. Patienter med primär hypotyreos behandlas med levotyroxin (Levaxin).

Monitorering av levotyroxinbehandling sker med TSH. I normalfallet påbörjas substitutionen med 50 µg dagligen i cirka 6 veckor, därefter ökning med 25 µg var 6:e vecka tills målvärde för TSH nås. Underhållsdosen bestäms med ledning av klinik och TSH-svar. Målsättningen i normalfallet är att TSH skall ligga inom nedre halvan av referensområdet. Vanlig underhållsdos är 100–150 µg /dygn och när patienten är välinställd kan årlig provtagning vara ett riktmärke.

Hos äldre patienter (>60 år), eller hos patienter med angina pectoris och/eller hjärtsvikt bör substitutionsdosen inledas med 25 ug per dag och dosen höjs sedan med 25 ug var 6:e vecka. Var uppmärksam på eventuella kardiella symtom vid dostitrering. Då kan en halvering av dosen till 25 ug varannan dag krävas. Hos äldre kan något högre TSH-värden accepteras på grund av risken för hjärtbesvär vid översubstitution. TSH-värdet stiger också med åldern så att gränsen för subklinisk hypotyreos vid >70 års ålder är >6,5 mU/L.

Informera om att läkemedel som järn, kalcium och antacida interagerar med levotyroxin och bör tas vid olika tidpunkter.

Observera att Levaxin i styrkorna 75 och 125 µg inte ingår i högkostnadsskyddet. Vid förskrivning av dessa styrkor får patienten betala hela kostnaden själv. För vissa patienter är det av mindre betydelse, till exempel vid få eller inga andra läkemedel så att högkostnadsskydd ändå inte uppnås. För att förskrivningen ska ingå i högkostnadsskyddet är ett alternativ för patienter med recept på 75 µg att dela tablett 150 µg. För patienter med förskrivning på 125 µg är ett alternativ att kombinera 25 och 100 µg.

Hypotyreos hos gravida, se separat PM.