IRIS

RSS Dalarna har ett uppdrag att ta fram ett generellt implementeringsstöd kopplat till regional samverkan. IRIS, Implementering av och i regional samverkan, är ett stöd för praktiskt implementeringsarbete i en regional kontext som RSS Dalarna lanserade hösten 2022.

Vägledning för implementering

Som stöd för praktiskt implementeringsarbete har en vägledning som kan tillämpas på olika nivåer och av olika berörda aktörer/målgrupper (medarbetare, tjänsteledning och/eller politik) utvecklats. Vägledningen är framtagen med inspiration från Folkhälsomyndighetens material kring implementering (2017, ver 2.0) som uppdaterades 2023 (ver 3.0) parallellt med framtagandet av IRIS. Uppdateringen av Folkhälsomyndighetens material omfattade även en e-guide där RSS Dalarnas arbete med stöd till implementering också ingår. Vägledningen inom ramen för IRIS är, till skillnad från Folkhälsomyndighetens material, anpassad till en regional kontext med fokus på implementering av och i samverkan och i komplexitet. IRIS innehåller ett särskilt fokus på styrning och ledning, inklusive politisk ledning, på uppföljning, mått och indikatorer samt inkluderar invånarnas perspektiv/brukarinflytandeperspektivet, liksom andra relevanta perspektiv såsom t.ex. jämlikhet och jämställdhet. I dessa delar är stödet inspirerat av innehållet i SKR:s vägledning om jämställdhetsintegrering.

I den regionala kontexten finns de uppdrag där den Regionala samverkans- och stödstrukturen (RSS Dalarna) har en roll, exempelvis implementering av regionala samverkansöverenskommelser, God och nära vård med mera. Samverkan har oftast en central roll i dessa uppdrag och den regionala kontexten med sina olika aktörer och verksamhetsområden är ofta komplex. Ur det perspektivet har just begreppen samverkan och komplexitet identifierats som två begrepp/områden som framstår som särskilt viktiga i samspel med själva implementeringen. Vägledningen är därför utformad för att passa processer som handlar om implementering av och i samverkan och i komplexitet.

Vägledningen bygger på implementeringsprocessens fyra faser:

• Fas 1 och 2 handlar om planering av implementeringen.
• Fas 3 och 4 handlar det om själva genomförandet, om att följa upp och om att lära för framtiden.

Vägledningen innehåller ett verktyg för självskattning, en presentation om implementering och en beskrivning av implementeringsprocessens fyra olika faser. 

Presentation av IRIS

För att visa youtube-klipp måste funktionella kakor accepteras.


Ändra inställningar för kakor

För att få undertexter klicka på symbolen för undertexter/textning.

Läs gärna mer om implementering i rapporten Från nyhet till vardagsnytta – om implementeringens mödosamma konst (Folkhälsomyndigheten, 2023).

 

Verktyg för självskattning

I den här vägledningen ingår ett självskattningsverktyg som kan användas för att:

  • få en överblick över var i en implementeringsprocess en verksamhet/ett uppdrag befinner sig.
  • vägleda i planeringen av en implementeringsprocess.
  • hjälpa till att skapa en samsyn och gemensam förståelse för en implementeringsprocess.
  • underlätta gemensam och strukturerad reflektion kring en implementeringsprocess och därmed underlätta det gemensamma lärandet på en övergripande nivå.

För att visa youtube-klipp måste funktionella kakor accepteras.


Ändra inställningar för kakor

För att få undertexter klicka på symbolen för undertexter/textning.

Genom att ta ställning till hur väl ett antal påståenden stämmer in på den egna implementeringsprocessen skapas en samlad bild av hur långt implementeringen har kommit inom de fyra faserna. Självskattningen visar också på styrkor och utmaningar i processen för implementeringen. Det finns inga rätt eller fel och det är viktigt att svara så ärligt som möjligt. Om självskattningen används vid upprepade tillfällen ger det en möjlighet att åskådliggöra processen över tid. Svaren på självskattningens olika frågor kan som sagt också vägleda gällande lämpliga åtgärder i planeringen och/eller genomförandet av implementeringsprocessen. Bland sådana åtgärder kan det sedan bli nödvändigt att prioritera, där åtgärder som kan få stor betydelse och som inte är särskilt resurskrävande (s.k. ”lågt hängande frukter”) tex kan vara de åtgärder som kan göra störst skillnad på kort tid och som därmed bör prioriteras högt. 

Implementeringsprocessens fyra faser

Vägledningen och självskattningsverktyget är baserat på implementeringsprocessens fyra faser (Folkhälsomyndigheten, 2023). Relaterade frågor finns i verktyget under respektive fas. Nedan beskrivs vad faserna innehåller och kompletterar därmed självskattningen.

Den första fasen handlar om att förstå vad som ska implementeras, varför det ska implementeras, vilken nytta det ger till både verksamheten och invånarna samt hur rätt förutsättningar skapas i verksamheten för att lyckas med implementeringen.

Att nödvändiga politiska beslut fattas är en viktig förutsättning för att implementeringen ska kunna genomföras. Det blir då viktigt att klargöra vilka sådana nödvändiga beslut kan vara, vilket förstås kan variera beroende på vad som ska implementeras. Viktiga förutsättningar är också att politik och ledning efterfrågar resultat av implementeringen och att berörda chefer ger medarbetarna i verksamheten kompetens, motivation och förutsättningar för ett framgångsrikt implementeringsarbete. En annan förutsättning är att kulturen i verksamheten stöttar det som ska implementeras och att det finns goda förutsättningar för förändring i verksamheten generellt.  

Ett viktigt steg för att lyckas i denna fas är att kartlägga skillnaden (gapet) mellan nuläge och önskat läge i verksamheten och utifrån detta identifiera rätt implementeringsstrategier för implementeringen samt hur eventuellt motstånd och andra hinder hanteras. För att implementeringen ska lyckas är det viktigt att det finns en bejakande och motiverande kultur i organisationen rörande det som ska implementeras och kring vägen dit. En organisationskultur kan skapas, återskapas och förändras (Sjöberg Forssberg, 2021).

Ett annat viktigt steg är att de olika rollerna i implementeringsarbetet synliggörs. Det handlar då både om de personer som berörs övergripande, de som ska genomföra det som ska implementeras (användarna) och de som driver/leder/faciliterar arbetet. Dessa aktörer behöver också ha rätt stöd för att lyckas. De som ska genomföra implementeringen behöver kunskap om det som ska implementeras och hur det ska användas. De, interna och/eller externa, personer som ska driva implementeringsarbetet bör ha kunskap om det som ska implementeras, men också kunskap om implementeringsprocesser, utvärdering och uppföljning.

Slutligen är det också viktigt att det som implementeras tar hänsyn till befintliga målsättningar och andra relevanta perspektiv, såsom jämställdhet och jämlikhet.

Det som ska implementeras kan också behöva anpassas för att kunna implementeras i verksamheten samtidigt som för stora anpassningar inte kan göras så att kärnkomponenterna i det nya riskerar gå förlorade. Om det som ska implementeras kommer från nationell eller regional nivå men ska implementeras lokalt behöver anpassning göras till de lokala behoven och den lokala kontexten.

 

Den andra fasen handlar om att utveckla en struktur för implementering på både kort och lång sikt. Det behöver finnas en tydlig plan över vad som ska hända, vilka implementeringsstrategier som ska användas och när samt vem eller vilka som ansvarar för olika delar i implementeringsprocessen.

Definitionen av implementering som nämndes ovan rymmer flera viktiga aspekter, bland annat betydelsen av de tillvägagångssätt (implementeringsstrategier) som används för införandet av det nya. För att implementeringsstrategierna ska vara framgångsrika är det viktigt att de svarar upp mot de behov och/eller hinder som finns för att implementeringen ska lyckas. Grovt indelat kan behov/hinder delas in i tre olika kategorier, behov/hinder som har med kunskap/förmåga, motivation eller förutsättningar att göra (Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin Region Stockholm, 2019; Michie et al, 2011). Om ett hinder för implementeringen exempelvis är kunskapsbrist bör då implementeringsstrategierna handla om kunskapshöjande insatser. Om hindret snarare är bristande motivation hos medarbetare behövs motivationshöjande strategier och om förutsättningarna i tex lokalerna blir ett hinder för det som ska implementeras behövs kanske åtgärder som handlar om att förändra den fysiska miljön.

Det kan också vara hjälpsamt att fundera på vad i det som ska implementeras som är enkelt, vad som är komplicerat och vad som är komplext. Genom att identifiera det som är enkelt kan de delarna i en process standardiseras och automatiseras, så att tid och resurser istället kan läggas på de mer komplicerade och komplexa delarna av det som ska implementeras (Palmberg Broryd, 2021).

Slutligen är det, för att skapa långsiktighet, viktigt att det som ska implementeras kopplas till ordinarie arbete tex genom att det inryms i verksamhetsplaner, uppföljning och andra styrdokument.

Den tredje fasen handlar om den faktiska implementeringen, uppföljningen av implementeringsprocessen och resultatet av arbetet för invånarna samt återkoppling till alla involverade. Under processen är det viktigt att fundera på vad som fungerar och vad som inte fungerar och hur det kan åtgärdas.

I uppföljningen av resultatet är användningen av mått (i form av nyckeltal/indikatorer) viktigt samt att resultaten analyseras utifrån både ekonomi och kvalitet för invånarna.

När det gäller kvalitet för invånarna är det viktigt att analysera det ur ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv, det vill säga hur likvärdig kvaliteten blir för olika grupper av invånare baserat på kön, ålder och annan bakgrund. I detta arbete är det viktigt att fråga sig vad som är motiverade skillnader och vad som är omotiverade skillnader. En motiverad skillnad kan bero på olika behov mellan kvinnor/män eller barn/vuxna och en omotiverad skillnad kan bero på diskriminering. Även ekonomi kan analyseras utifrån ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv, exempelvis när det kommer till vad olika insatser kostar för olika grupper av kvinnor, män, flickor, pojkar och personer av annan könsidentitet. (Regeringskansliet, 2020; Vårdanalys, 2018)

Den fjärde och sista fasen handlar om att lära av erfarenheter tillsammans med andra. Det är viktigt för att utvecklas, lära för framtiden och förfina implementeringen. Genom att reflektera tillsammans kring vad som fungerar och vad som inte fungerat, men även kring vad som blev som förväntat eller vad som var förvånande – skapas också förutsättningar för samsyn och gemensam förståelse för processen. Även det som inte fungerat bra går det att lära av. Utifrån erfarenheterna och de lärdomar som dras kan implementeringsstrategierna behöva förfinas och ändras. Även politiker och ytterst ansvariga tjänstemän kan behöva ta del av lärdomarna för att se om implementeringen lyckas få avsedd effekt för olika grupper av invånare (oavsett kön, ålder och annan bakgrund).

RSS Dalarna stöttar implementering

För att lyckas med implementering behövs både tålamod och uthållighet. Men över tid, ett steg i taget, blir det nya mer och mer synligt i organisationen, tills det börjar gå under benämningen ”det är så här vi jobbar här”. Mer om RSS Dalarna hittar du här.

Vi vill veta hur det går

Hör gärna av dig med dina eventuella tankar och reflektioner kring implementeringsstödet eller kring implementering i stort,
rss.dalarna@regiondalarna.se

Lycka till med er implementering!

Definitioner av begrepp

Implementering – ”syftar på de tillvägagångssätt som används för att införa nya metoder i en ordinarie verksamhet. Implementering säkerställer att metoderna används så som det var avsett och med varaktighet.”(Kunskapsguiden 2022)

Samverkan – ”en process som är ämnad att skapa nytänkande, nytt agerande, ny förståelse och nytt lärande i en specifik fråga. Samverkan innebär ett gemensamt agerande och gemensam handling.” (Bottheim & Zingmark, u.å.). Det är denna definition av samverkan som tillämpas av RSS och som förekommer i ett antal regionala styrdokument är denna:

Implementering av och i samverkan sker ofta i ett komplext sammanhang. Kopplat till utveckling i komplexa system kan komplexitet beskrivas som:

Komplexitet – "när det i en situation, en fråga eller organisation finns:

  • många olika perspektiv, skillnader i åsikter, perspektiv och kunskap mellan organisationer, professioner eller individer.
  • en hög grad av ömsesidiga beroenden när individer, organisationer och frågor är sammanvävda med varandra vilket gör det svårt att överblicka eller kontrollera.” (Palmberg Broryd, 2021)

Bottheim, K. & Zingmark, A. (u.å.). Samverkansmodellen – en modell för att leda samverkan strategiskt. Länka Consulting

Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin Region Stockholm, 2019. Arbetshäfte. Metodstöd i implementering 

Folkhälsomyndigheten, 2017 (ver 2.0) & 2023 (ver 3.0). Från nyhet till vardagsnytta – om implementeringens mödosamma konst

Folkhälsomyndigheten, 2023. Att lyckas med implementering inom folkhälsoområdet. E-guide implementering. Att lyckas med implementering inom folkhälsoområdet — Folkhälsomyndigheten (folkhalsomyndigheten.se)

Kunskapsguiden. Implementering

Michie, S., van Stralen, M.M. & West, R., 2011. The behaviour change wheel: A new method for characterising and designing behaviour change interventions. Implementation Science 6:42. 

Palmberg Broryd, K., 2021. Komplexitet. Enklare navigerat, bättre hanterat – så driver du utveckling. Volante.

Regeringskansliet. 2020. Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag. SOU 2020:47. 

Sjöberg Forsberg, K. 2021. Makt och möjlighet att förändra? Systematiskt arbetsmiljöarbete i könade offentliga verksamheter. Doktorsavhandling KTH, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm. 

Sveriges kommuner och regioner (SKR). 2022. Jämställdhetsintegrering, vägledning. 

Vårdanalys. 2018. Lika läge för alla? Om omotiverade skillnader inom den sociala barn- och ungdomsvården. Rapport 2018:10.