Udo Camilla

Docent, leg. hälso- och sjukvårdskurator med ett kliniskt lektorat, en samverkanstjänst mellan Region Dalarna och Högskolan Dalarna.

Docent, leg. hälso- och sjukvårdskurator med ett kliniskt lektorat, en samverkanstjänst mellan Region Dalarna och Högskolan Dalarna.
Disputerade december 2012 med avhandlingen Existential issues in surgical
care-Nurses' experiences and attitudes in caring for patients with cancer inom Hälsovetenskap vid Mittuniversitetet 2012.

Gästforskare vid Ersta Sköndal Bräcke högskola, Palliativt forskningscentrum. Hennes forskning rör främst psykosocialt, emotionellt och existentiellt stöd samt bemötande och kommunikation med människor i kris med fokus på existentiella frågor.

Forskningsprojekt:

Brytpunktssamtal vid palliativ vård i livets slutskede – innehåll och konsekvenser:
Under 2000-talet har begreppet ”brytpunkt” och framförallt ”brytpunkt för palliativ vård i livets slutskede” blivit allt vanligare inom svensk hälso- och sjukvård.
De återfinns vid utbildningar, i vårdprogram, kvalitetsregister, statliga utredningar och i nationella riktlinjer. Identifiering av ”brytpunkt för palliativ vård i livets slutskede” och kommunikation med patient och närstående via brytpunktssamtal bedöms ha stor betydelse för upplevd livskvalitet och vårdens innehåll den sista tiden. Brytpunktssamtal bedöms också ha betydelse för patientens och närståendes autonoma val.

I litteraturen finns beskrivet vikten av att den svårt sjuke får information om sin sjukdom för att kunna ta ställning till och planera den sista tiden i livet.
Ökad kunskap behövs gällande brytpunktssamtalens innehåll, när och hur de genomförs och dokumenteras samt vilken påverkan de har på vårdens innehåll. Hur upplevs samtalen av patienter och närstående? Syftet är att undersöka om och hur brytpunktssamtal genomförs samt beskriva om och hur dessa brytpunktssamtal påverkar vårdens inriktning och mål för vuxna som är svårt sjuka samt för svårt sjuka barn och unga och deras familjer.

Familjers och personals erfarenheter, överväganden och ställningstaganden avseende nya medicinska möjligheter för barn med spinal muskelatrofi (SMA):
SMA är en progressiv, ärftlig muskelsjukdom, med olika svårhetsgrader (1–3), där symtomen är likartade, men olika svåra. Sjukdomen innebär daglig medicinsk vård och omvårdnad med ofta frekvent återkommande sjukhusvistelser, akuta livshotande situationer samt hantering av många medicinska hjälpmedel.
Det finns för närvarande ingen botande behandling för någon form av SMA. Nusinersen (Spinraza) har dock i läkemedelsprövningar visat lovande resultat med att förbättra livssituationen för barn med SMA.

Det råder brist på forskning om hur familjer upplever sitt barns SMA-sjukdom och vård. Kunskap om detta krävs för att identifiera områden som behöver vidareutvecklas. Läkemedlet ger hopp men kan även innebära oro då den inte är botande behandling. Introduktionen av Spinraza medför många nya frågor, val och överväganden. Det är därför viktigt att efterfråga familjers och personals erfarenheter kring detta. Kunskapen kan även ge vägledning till familjer och vårdpersonal i andra liknande situationer i framtiden. Föräldrar till barn i åldern 0 till 18 år med SMA är vår riktade målgrupp, men det sjuka barnet, syskon och mor-och farföräldrar och andra närstående kan också logga in på plattformen och besvara frågorna om föräldrarna bjuder in till det.

Stödprogram för familjer där ett barn har cancer:
När ett barn får cancer berörs hela familjen. Även om de flesta barn blir botade behövs omfattande behandling, vilket innebär lidande och ovisshet för alla i familjen. Det finns evidens och en stark rekommendation att barnonkologiska centra ska ge psykosocialt stöd till familjer under hela sjukdomsförloppet.
Trots detta finns få utvärderade stödprogram i Sverige och inga som involverar hela familjen. Syftet med denna studie är därför att utvärdera genomförbarheten och den eventuella effekten av ett psykosocialt stödprogram (Beardslees familjeintervention) till familjer med barncancer.
Målet är att reducera familjens psykiska lidande genom att öka kommunikationen inom familjen, kunskap om sjukdomen samt bevara/förstärka deras förmågor att hantera svåra situationer. Stödprogrammet består av sex möten med familjen. Dessa möten leds av person/-er med utbildning i denna stödinsats. Stödprogrammet syftar till att stödja familjen i att prata om sjukdomen och vad denna innebär, att stödja föräldrarna samt stödja familjen i att identifiera deras styrkor/förmågor och hur de kan använda sig av dessa i denna situation. Stödprogrammet utvärderas med enkäter, intervjuer och observationer före och efter genomfört program.

Studier beskriver hur cancer påverkar hela familjen och hur viktigt det är med en öppen och ärlig kommunikation om sjukdomen och dess konsekvenser för att reducera familjens lidande. Detta stödprogram hoppas vi kan förbättra just kommunikationen och därmed minska risken för att må psykiskt dåligt. Eftersom få familjebaserade stödprogram finns i Sverige, och inget som involverar hela familjen, fyller denna studie en viktig kunskapslucka.

Care Manager - Vårdsamordnare som spindeln i nätet för patienter med depression i primärvården:
Psykisk ohälsa är ett stort folkhälsoproblem. Majoriteten av vuxna som drabbas av nedstämdhet, depression och/eller ångest får sin behandling inom primärvården. Psykiska sjukdomar är den enskilt största diagnosgruppen vid sjukskrivning och beräknas kosta mycket i förlorade arbetsinsatser och i utgifter för vård och omsorg. SBU publicerade 2012 en rapport/litteraturöversikt om implementeringsstöd för psykiatrisk evidens i primärvården som visar att utbildning till läkare och sjuksköterskor, screening av depression eller ökad psykologisk kompetens i sig inte medför högre kvalitet eller bättre effekt än sedvanlig behandling.

God evidens för högre kvalitet och bättre effekt vid behandling av patienter med depression visas i de fall vårdcentralerna har en care manager-funktion, fortsättningsvis benämnd vårdsamordnare psykisk ohälsa. Projektet som var en klusterrandomiserad implementeringsstudie utfördes inom primärvården.
Syftet var att undersöka om vården kunde förbättras för patienter med mild-måttlig depression genom att införa en vårdsamordnare på vårdcentralen. Vårdsamordnaren fungerar som en kontinuerlig kontakt som följer patientens symtom, ger information, håller ihop vårdkedjan och ser till att den fungerar så smidigt som möjligt för patienten samt engagerar patienten i dennes behandling. Vårdsamordnaren samarbetar nära läkaren som ansvarar för medicinsk behandling och psykolog/psykoterapeut/kurator som ansvarar för psykologisk/psykosocial behandling. De vårdcentraler som deltog i studien (N=24) lottades in i två grupper, interventionsvårdcentral eller kontrollvårdcentral. På interventionsvårdcentralen erbjöds patient kontakt med vårdsamordnare under 3 månader. På kontrollvårdcentralerna fick patienterna sedvanlig behandling.

Införandet på vårdcentral av en vårdsamordnare för depression har mycket goda effekter på såväl patient och vårdcentralsnivå som samhällsnivå.  Införande av vårdsamordnare för depression visade ökad remissionsfrekvens och antal depressionsfria dagar, mer adekvat medicinering med antidepressiva, ökad patientnöjdhet och ökad återgång till arbete. På samhällsnivå ses stora hälsoekonomiska vinster genom betydligt kortare nettosjukskrivningstid för patienter som haft vårdsamordnarkontakt.

Vetenskapliga Publikationer

Important aspects of home care service: An interview study of persons with dementia. 
Olsen Marie, Udo Camilla, Boström Anne-Marie, Hammar Lena Marmstål.
Dementia (London, England) 2020 Oct 6;1471301220964393 DOI:10.1177/1471301220964393

Longitudinal cohort study reveals different patterns of stress in parents of preterm infants during the first year after birth. 
Schmöker Annika, Flacking Renée, Udo Camilla, Eriksson Mats, Hellström-Westas Lena, Ericson Jenny.
Acta paediatrica. 2020 Sep;109(9):1778-1786. DOI: 10.1111/apa.15185

Much is left unspoken: Self-reports from families in pediatric oncology.
Lövgren Malin, Udo Camilla, Alvariza Anette, Kreicbergs Ulrika.
Pediatric blood & cancer. 2020 Dec;67(12):e28735. DOI: 10.1002/pbc.28735