Hambraeus Kristina

Överläkare kardiologkliniken Falu Lasarett. Disputerade 2014 vid Institutionen för Medicinska Vetenskaper, Uppsala universitet.

Syftet med avhandlingen var att undersöka olika aspekter av vård för kranskärlssjukdom i Sverige både när det gäller kateterburen  behandling och långtidsbehandling för att förebygga nya hjärthändelser. 

I Sverige finns ett nationellt kvalitetsregister (SWEDEHEART/SEPHIA) för hjärtsjukvård. Där registreras data om långtidsbehandling av blodtryck, blodfetter, rökstopp och fysisk träning under första året efter en genomgången hjärtinfarkt.

Dessa och andra faktorer som kan bidra till att minska risken för att drabbas av en ny hjärthändelse utvärderades i avhandlingen. Vi fann att det fortfarande fanns utrymme för förbättring när det gäller att nå målvärden för blodtryck, kolesterol, rökfrihet och deltagande i träningsprogram efter hjärtinfarkt, och att det var vanligt att man behövde läggas in på sjukhus igen under det första året efter hjärtinfarkten.

Nästan alla patienter fick kolesterolsänkande behandling med läkemedelsgruppen statiner, men man intensifierade sällan behandlingen även om man uppmätte kolesterolvärden över målnivån i samband med återbesök.

En enkätundersökning till patienter som genomgått behandling med kranskärlsröntgen och ballongvidgning av förträngningar i kranskärlen visade att patienter som genomgått ballongvidgning oftare ansåg att sjukdomen var orsakad av faktorer som inte går att påverka, såsom ålder eller ärftliga faktorer, än den var orsakad av påverkbara faktorer som tobaksvanor, motionsvanor eller matvanor.

Fyra av tio uppfattade informationen från vårdpersonal att de var botade och att livsstilsförändringar inte behövdes.

Två tredjedelar erbjöds deltagande i träningsprogram och kostinformation, men färre än hälften hade förändrat sina vanor gällande mat och motion.

Det nationella kvalitetsregistret för kranskärlsröntgen och ballongvidgning, SWEDEHEART/SCAAR, användes också för att jämföra behandlingsstrategi för patienter med förträngningar i flera kranskärl - komplett behandling jämfört med inkomplett behandling - avseende risk för hjärtinfarkt, död eller nytt kranskärlsingrepp under det första året i en observationsstudie.

Vi fann att patienter med flera förträngda kärl som genomgick inkomplett behandling med ballongvidgning hade en hög risk för att drabbas av död, hjärtinfarkt eller behöva ett nytt kranskärlsingrepp under det första året efter behandlingen. Risken var lägre för patienter som genomgått komplett behandling.

Avhandlingen visade att långtidsbehandlingen efter en hjärtinfarkt kan förbättras avseende att nå målvärden för viktiga riskfaktorer. Genom att ta reda på vad patienterna själva tror om sin sjukdom kan man också bli bättre på att bättre förmedla till patienterna hur viktigt det är med en hälsosam livsstil för att förebygga nya hjärthändelser.

Min fortsatta forskning handlar om andra faktorer som har betydelse för prognosen efter en hjärtinfarkt. Till exempel betydelsen av fysisk aktivitet och deltagande i träningsbaserad hjärtrehabilitering i samarbete med bland andra forskare från GIH.

Tillsammans med bland andra forskare i Uppsala undersöker jag också hur personer som får hjärtinfarkt men inte har förträngningar i kranskärlen behandlas, och vad det får för betydelse för deras prognos.

Aktuella projekt

Vetenskapliga publikationer

Avhandling

From Stenting to Preventing: Invasive and Long-term Treatment for Coronary Artery Disease in Sweden