Stewe Claeson

Stewe Jobbade på skolan som lärare på Malungs folkhögskola 1967—1973. Han blev rektor 1973, Sveriges yngste folkhögskolerektor, endast 31 år gammal. Han anställde mig som lärare i januari 1975, jag blev kvar i över 40 år.

Stewe Claeson 7 september 1942 – 25 mars 2023

Stewe erbjöd Kalle Almlöf våren 1978 att starta en fiolkurs om han kunde rekrytera 12 deltagare.
Kalle lyckades och en låtkurs startade ht-1978 vilket var början på folkmusikeran på Malungs folkhögskola. Strax efter startade en fiolpedagogisk kurs med Jonny Soling och en kurs i folklig vissång med Agneta Stolpe. Vissångskursen övertogs sedan av Maria Röjås, som fortfarande finns kvar som sånglärare. Stewe startade även kortkurser sommartid i folkmusik på fiol och i folklig vissång och även i folklig dans. På danskursen i juli 1986 tjänstgjorde Ellika Frisell och Kalle Almlöf som musiker och Inga Anagrius som danslärare. Senare startades även längre danskurser under terminstid till en början med Ami Petersson som lärare. Stewe var väldigt fri i tanken och okonventionell, det fanns ju inte folkmusik på folkhögskolor förut men han såg möjligheterna.

I början på 80-talet startade Stewe Fjällinriktad friluftsledarutbildning med Göran Bilskog som kursföreståndare. Kursen blev mycket populär och hade många år mer än 100 sökande. Kursen finns fortfarande kvar.

Under Stewes tid på skolan hade allmänna kursen tre inriktningar: humanistisk, naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig. Förutom att vara rektor undervisade Stewe inom humaniora: svenska, konsthistoria, kulturhistoria. Stewe var känd för sina målande berättelser. Mycket uppskattade och lärorika var de studieresor han arrangerade till olika platser i Europa. Inför dessa resor fick de studerande läsa in sig t.ex. på en konstnär och sedan fungera som guide för de övriga i gruppen på något konstmuseum där konstnärens alster fanns.

Under sina 20 år på skolan ägnade Stewe sig vid sidan av skolarbetet åt skrivande och översättningsarbete. Tre egna och sex översättningsböcker, fr.a. amerikansk poesi, blev det under tiden i Malung.

Stewe var en god berättare. Innehållet i hans berättelser kunde röra sig i gränslandet mellan verklighet och fantasi. Här kommer ett exempel: Stinsen Ki-Ola ringde till Stewe och sade att han haft besök av en kursdeltagare från folkhögskolan med nordafrikanskt ursprung och Ki-Ola fann det märkligt att besökaren frågade om de olika väderstrecken, kanske hade han gått vilse och inte hittade tillbaks till skolan. Strax dök han dock upp på skolan och Stewe frågade honom ang. intresset för väderstrecken och fick svaret: ”Jag måste ju veta åt vilket håll Mecka ligger så att jag vänder mig åt rätt håll då jag ska be”

Stewe var intresserad av idrott. Han och hela familjen med fru Görel och barnen Ludvig, Elin och Astrid kunde då och då ses på Ryavallen i Malungsfors för heja på Nornans fotbollslag.
I skolans gymnastiksal spelades badminton, lite lågt i tak ibland. Vi var fyra kolleger, Stewe, Kalle Almlöf, engelskaläraren Jim Dawe och jag, som spelade dubbel i olika konstellationer. Det par där Jim var med brukade vinna.

En vårdagskväll 1976 samlades fem personer i vardagsrummet i rektorsvillan. Det var Stewe, Uno Zars, Ola Olin, Lars-Ove Hagberg (riksdagsman) och jag. Vi bildade då VPK-Malung. En lista för val till kommunfullmäktige upprättades. Vid höstens val invaldes Stewe och jag som ordinarie och Ola Olin som ersättare i kommunfullmäktige. Stewe blev också ordinarie i kulturnämnden och jag ersättare i hälsovårdsnämnden.
En svinkall nyårshelg senare samlades fyra personer vid stora matsalsbordet i vardagsrummet i rektorsvillan. Det var Stewe och Görel samt Bo och Elisabeth Grip. De skissade på ett förslag på en marxistisk folkhögskola. Förslaget lämnades in till VPK. Några år senare startade Bona folkhögskola i Motala Verkstads lokaler.

Stewe kom med åren att känna sig mer och mer som en ”riktig” malungsbo. Han brukade säga: ”Himma, hä e allt i Malung”. I Malung är det vanligt med gårdsnamn. Stewe sade till mig en gång att om han skulle ha ett gårdsnamn så skulle han heta Mässômmôr Stewe Claesson.

I Malungs folkhögskola 1986-1987 (årsredogörelse) skriver Stewe om sitt sista verksamhetsår vid skolan: ”I 20 år har jag varit verksam på Malungs folkhögskola – 14 av dessa som rektor. Det är bara Gunnar Furuland som längre än jag nött rektorsstolen, och det känns lite underligt att bryta upp. Men både jag – och alla chefstjänstemän – och skolan kommer att må bra av detta byte, denna förändring. Det som är den stora entusiasmen blir till sist ett slags slentrian och innan detta händer vill jag gärna göra något annat. Från och med juli kommer jag att vara rektor på Skinnskattebergs folkhögskola – en skola så nära granne, både geografiskt och ideologiskt man kan tänka sig.
Snart blir skolan 80 år. Så här, innan jag lägger ner den malungska gåsfjädern vill jag passa på att tacka alla medarbetare genom åren för gott kamratskap, tacket riktar sig främst till kolleger och personal på skolan, men i en vidare mening till alla i Malung. En folkhögskola i ett litet samhälle som Malung kommer tids nog att ha på ett eller annat sätt berört alla i samhället. Och allra sist: lycka till och god fortsättning – minst 80 år till. Det samhälle som växer omkring oss kommer i ökad utsträckning att ha behov av en sådan samlingsplats, diskussionshärd och kulturinstitution som Malungs folkhögskola har varit och är.”

Även sedan Stewe slutat på skolan besökte han Malung bl.a. för att hålla föredrag och berätta om litteratur. Vid ett sådant tillfälle, för drygt fem år sedan, hade han och hans nya livskamrat tagit in på Värdshuset  Lugnet. Jag och Ola Olin blev ditbjudna på middag. Trots att köket var stängt den kvällen ordnade Stewe så att kocken ställde upp och lagade och serverade en utsökt måltid. Om jag minns rätt så var det sjötunga. Förutom den lekamliga spisen blev vi bjudna på en ca tre timmars andlig spis i form av Stewes berättande och varsin av hans skrivna romaner. Det var sista gången jag träffade Stewe. Han lämnade detta jordeliv 25 mars 2023 i Nödinge i Ale kommun. Hans namn och gärning lever dock kvar på skolan bl.a. genom kurser han startat som lever kvar och genom att det hus han bodde i döpts till Stewe Claesson.

Avslutar med en dikt som Stewe skrivit och som passar i den underbara vårvinter vi har.

KÄNSLIGHET
För vissa förändringar
är vi de känsligaste instrument.

Det är vårvinter och Elin
mäter snödjupet för bofinkarnas skull.

Men snöns djup är alltid för stort.
Det växer under smältdagarna

med en hastighet som ger exakt besked
om vårens läge i oss.

Det händer att vi vaknar när kvicksilvret
i termometern rört sig.

Backa John Erik ”Backis” Eriksson/ Anställd på skolan 1975-2018 som lärare och sista åren som biträdande rektor.